Vårt Mentorskap för hjärntrötta är avslutat.

För några veckor sedan avslutades vårt 3 månader långa Mentorskap för hjärntrötta. Syftet var att hjälpa hjärntrötta att hitta en person att ha täta kontakter med under en tid för att diskutera hur det är att vara hjärntrött, vilka utmaningar man står inför och peppa en till att gå vidare. 

Vi tänkte att det vore bra att match ihop en med längre tids erfarenhet med en som har kortare tids erfarenhet. Att få bidra känns alltid värdefullt och att någon finns där som lyssnar fullt ut är också av vikt. Ibland är det skönt att den personen inte är ens sambo. Ens partner får ju höra rätt mycket ändå av de förändringar man råkar ut som som hjärntrött.

De personer som deltog i mentorskapet var mycket positiva till initiativet. Vi är så glada att ni fann varandra och hade stort utbyte av varandra. Tack för allt ni bidrog med. Vi har även skänk alla anmälningsavgifter + lite till till Hjärnkraft, som vi tycker har ett bra verksamhet för hjärnskadade. 

Det var inte så många som nappade på mentorskapet men vi har full förståelse för om man inte orkar ta på sig en sådan roll. Vi för se om och när det blir en fortsättning. 

Våren är redan här fast det snöade stora flingor i morse men redan ett par timmar senare var snön borta. Isen har släppt sitt grepp medan krokus och blåsippor tittar fram och påskliljorna slår ut vilken dag som helst. Nästa vecka har jag avslutning av det KBT -program jag har gått under 8 veckor för att försöka lindra min tinnitus. Jag lovar att rapportera mer om den i ett inlägg framöver.

Tills dess - ha det fint i vårsolen och må fågelsånger överrösta tinnitusljudet!