Rom byggdes inte på en dag...

Så säger ju talesättet och det blir verkligen tydligt när man går på områden som funnits i flera tusen år. Nu tänker jag på Rom. Markerna hemmavid har ju förstås funnits lika länge, men man ser vanligen inte lika mycket som för tankarna till forntiden. Det jag vill skriva om idag är att saker tar tid och att jag tycker at de kan få ta tid. Inom rimliga gränser förstås men tänk så mycket vi skulle kunna spara om folk jobbade så att de mådde bra.

Jobbar man på i sin egen takt blir man väldigt produktiv jämfört med att hela tiden vara utsatt för stress och att kastas mellan olika saker, tankar och skeenden. Sån't blir väldigt improduktivt. Det vet ju alla, eller hur? Varför fortsätter då arbetslivet att var just så, stressigt, tusen saker att hoppa emellan oftast beroende på att det är för lite resurser, dvs personer anställda, och nya saker som bara måste ha högsta prioritet? Och vi som jobbar är ju med på tåget. Hur enkelt är det att hoppa av denna hetsjakt? Det är svårt att vara annorlunda, i en omvärld som rusar på så att det ryker. Men varför denna brådska? Varför verkar snabbhet vara bättre än kvalitet? Vad vill kunderna ha, snabbhet eller kvalitet? Sannolikt både och. Men jag väntar hellre en vecka extra för att få en grej med bra kvalitet och som är hållbar, hellre än att få något som går sönder, saknar delar, eller helt enkelt inte går att använda. 

Får människor jobba i lite lugnare tempo är jag säker på att det blir bättre kvalitet i de produkter och tjänster de producerar. Och människor blir friskare och en stor del av den ohälsa som finns  i samhället försvinner.

Det finns hur mycket som helst att skriva om detta men risken är att det blir lite väl politiskt och det orkar jag inte med just här, just nu. 

Mitt hopp är att alla ska få jobba i sin takt vilket ger ett bättre, hållbarare samhälle och  friskare, hållbarare människor.

Allt gott!