Att jämföra sig

Jämföra sig med andra - nej, det blir man mest trött av. Och avundsjuk. Och matt. Och ledsen eftersom vi har en tendens att tro att andra är så mycket bättre. Jag tänker t ex på vad man ser på sociala medier, där folk lägger ut bilder och beskriver hur bra de har det, vilka resor de gjort, vilka prestationer de utfört, vilken god mat de äter etc.. (Kul för dem och man kan glädjas för deras skull, men det är ingen idé att jämföra sig med det).

Skulle vi vid jämförelse tycka att vi själva är bättre än andra så kan ju det kännas bra. En stund. Det är ok tycker jag - en stund kan man unna sig att njuta av 'segerns' sötma, att man har gjort något bra. 

"Jag är en tävlingsinriktad person, jag tycker det är kul att tävla och slå andra". Ok gör det då, men minns att det bara är en kort stund som du är bättre än någon annan. Bättre på  att springa fortare eller vad det kan vara. Allt förändras och inom kort kan du vara säker på att någon annan är bättre än du på just detta.

Du kan också vara säker på att vem som helst är bättre än du på något annat så egentligen är det ju rätt meningslöst att jämföra sig med andra. Bättre eller sämre, inget av det skapar varaktig lycka. 

Att som hjärntrött jämföra sig med sitt gamla jag där man hade hela sin hjärnkapacitet tillgänglig hela tiden är inte så roligt. Undvik det, men minns med glädje det roliga du då gjorde och upplevde.

Ska man jämföra sig med något så är det med sig själv vid den tiden hjärntröttheten kom eller var som värst. Då kan man nästan alltid se att man har blivit bättre, för framsteg kommer hela tiden. Kanske ingen annan märker dem och de kommer ofta så sakta att man lätt missar dem själv också. Tänk tillbaka till när det var som värst. Visst har det blir lite bättre sedan dess?  Och den förbättringen kan man verkligen unna sig att njuta av.

Kram alla kämpar!